Konkurrens om utrymme

I bebyggda områden minskar asfalterade områden markens förmåga att suga upp vatten, och de fångar också upp värme. I och med effekterna av klimatförändringen leder detta till översvämningsrisker och att fenomenet värmeöar förstärks. Urbaniseringen förvärrar situationen i städerna genom att öka trycket på att bygga i nya områden och förtäta gamla, så att grönområden, som skulle kunna ta upp vatten och kyla ner luften, försvinner. Det uppstår konkurrens om utrymme både ovanför och under marken.​

I bebyggda områden leds vatten bort genom avlopp. Avloppen kan ändå inte ensamma hantera de ökande regnmängderna. I innerstaden är situationen särskilt utmanande eftersom dagvattnet leds till avloppsledningar, vars kapacitet inte tål störtregn. Översvämningsvattnet innehåller då avloppsvatten. Separata regnvattenavlopp löser dock inte heller ensamma problemet, eftersom det inte är kostnadseffektivt att dimensionera dem för störtregn. Dagvatten samlar också upp smuts från olika ytor, så dagvatten från regnvattenavlopp bör inte släppas ut direkt i vattendrag.​

I städer behövs olika grönstrukturer som fångar upp vattnet och kan suga upp eller bromsa det, samt göra luften svalare. En grönstruktur kan också rena dagvatten genom att filtrera bort föroreningar.

Puro virtaamassa puistossa

Grönstruktur

Som grönstrukturer räknas alla mindre och större grönområden, exempelvis planteringar, sänkor, våtmarker, regnträdgårdar, skogsområden och ängar. All grönska, och i synnerhet träd, suger upp vatten och gör luften svalare genom avdunstning.

Grönstrukturer ger många fördelar. Förutom att lindra effekterna av klimatförändringen erbjuder de också rekreationsmöjligheter, förbättrar mikroklimatet, stöder mångfalden och ökar trivseln.